Jag tar med barnen.....

Häromsisten åkte jag efter arbetet till förskolan och hämtade mina tre små pojkar 4+2+2 år (ja twins!)
Idag ska ni få följa med pappa till baskets kansliet och byta kvitton mot pengars.

Tillsammans gick vi i de mörka korridorerna under sporthallens golv utan att komma in till kansliet, förmodar att de gått för dagen.

Med oförättat ärende försökte jag få mina bångstyriga söner att gemensamt gå till bilen efter att beskådat fiskarna i simhallens entré.
Väl framme lägger jag kvitto bunden á 2400 :- på biltaket medan jag lyfter in de små i barnstolarna, tänker... glöm nu dom inte där.
När jag spänt två av de tre där bak får jag nu ge mig i kast med en envis kille som intagit förarplatsen och är fast besluten att om vi ska åka
därifrån så ska han köra bilen. Därpå följer en brottningsmatch med förmodligen en av sveriges största och starkaste tvååringar som har ratt och blinkersspak i
ett järngrepp, jag går segrande ur striden och avfärd mot stationen står på tur, vi ska hämta upp barnens kära mor.

När jag svänger vänster i stora korsningen ser jag något vitt skymta förbi i luften?
Jävlar!
Kvittona, jag glömde dom där likförbannat.
En galen kille knappt metern lång skriker fortfarnade efter sitt nederlag i kampen om förarplatsen.
Jag vänder bilen på lämplig plats och söker av hela vägen till och från sporthallens parkering.

På vägen får jag se ett flertal domarkvitton mitt i korsningen men kan ju inte lämna bilen full med barn ock ränna runt  där.
Beslutar mig under tiden att jag kör över domaren Blazos kvitto från en hemmamatch i februari att åka vidare till jakans station där nu frugan står och väntar.
Lämnar med bister min över ratten och ber henne köra mot OK macken jag hoppar av och hon får vänta där på mig.
Jag rör mig försiktig runt i korsningen för att samla kvitton, den tilltagande vinden har nu fått de flesta kvitton att samla sig vid diket på den motsatta sidan av mälarvägen.
Ett kvitto ligger kvar mitt i korsningen, vad ska jag göra?
Efter en stunds tvekan kommer buss 552 i hög fart  och blåser kvittot ur den vältrafikerade korsningen rakt mot mig.
Tack SL det bästa ni åstakommit på länge. Jag kontrollräknar kvittona och till min förvåning har jag hittat allihopa.


Jag kommer vid lämpligt tillfälle utan barnen göra ett nytt försök att överlämna kvittona som nu börjar se rätt slitna ut.